Malin Roos sätter huvet på spiken

http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.2213590/malin-roos-det-tragiska-ar-att-svt-fallit-i-pucko-fallan

I förrgår hyllade jag programmet Så mycket bättre i denna blogg. Och faktum är att ju mer jag analyserar detta fantastiska program, ju bättre är det. Imorse pratade jag med min vän Åsa i telefon och även vi berörde ämnet som Malin här skriver en utmärkt krönika kring.

Åsa är också en kollega till mig, och våra arbetstider gör att vi sällan följer TV-serier eller egentligen alls tittar särskilt mycket på TV. Men å andra sidan, när jetlagen slår till och man inte har kraft att ta itu med viktigare saker är TV-soffan en utmärkt avslappnings- och familjesamlingsplats. Det vill säga, var. VAR en bra avslappning. Jag tycker nämligen att TV på senare år är så fruktansvärt fördummande och nedlåtande mot människor som KAN tänka själv.

Visst kan man byta kanal eller slå av att göra annat, det stämmer. Men TV med sin genomslagskraft borde kunna erbjuda så mycket mer och vara så mycket mer folkbildande och kunna vara en tillgång så man faktiskt kände att det är avslappnande eller inspirerande.

Istället är det ensamma mammor, bortskämda ungar, sökande bönder, ekonomiskt oansvariga wannabes, fiskpinnar av Tylösand och korkade blondiner med botoxberoende. Ursäkta, men är egentligen inte Maria Montazamis make Kamran mer intressant, som byggt upp förmögenheten, hur lyckades han? Istället får vi följa kvinnan som shoppar tofsar och inreder andras hem med plastpalmer. Snäll som ett lamm och godhjärtad, säkert. Men det finns massor av människor med de egenskaperna. Läste tex om en tandläkare som flyttat till Malaysia för att öppna en klinik där hon gratis behandlar fattiga barns tänder. Hon skulle förtjäna en TV-serie som inspiration till andra. Att bli inspirerad att köpa tofsar känns lite pyttigt, i jämförelse.

”Bra TV” kallas det när Agnes-Nicole blir ovän med väninnan om vem som äger en hund. Var den till utlåning eller blev den bortskänkt? (Du ser, jag HAR sett på TV). ”Bra TV” är också när fulla ungdomar kissar i en pool, för då kan kvällstidningarna få gratis uppslag till sina reportage.

”Så mycket bättre” är motsatsen till fördummande, det är intressant att se skickliga yrkesmusiker visa sin professionalism. Det känns som äkta samtal, det känns som man är en av deltagarna i middagssamtalen och man nynnar med i texterna. Det är personligt och det är engagerande. Och avslappande utan att tröga ihop hjärnan.

Snälla produktionsbolag: producera mer för människor som inte behöver serveras ett färdigt upplägg på fat. (Anna Anka och Anna Skipper som skäller på fetknoppar, ekonomer som skäller på folk som handlar på kredit, utröstningsserier och arga kockar eller arga snickare). Nåt där man får tänka ”hur ska det gå” och ”vad spännande att få se fler avsnitt”.

Vi är många som skulle uppskatta det.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *