Man är ju inte 39 längre

Var på yoga-pass i tisdags, och innan det började pratade en annan kvinna med instruktören och jag tjuvlyssnade. (de stod precis bredvid mig så jag antar att det var svårt att undvika iofs)

Hon berättade att hon vantrivdes med sig själv, med sin spegelbild, med hur hon åt och att hon alltid tog hand om alla andra först. Hon tvingade sig till träningen men vantrivdes med det också.

Instruktören lyssnade och nickade. Jag nickade nog omedvetet jag också, för jag kände igen varenda ord, sådär kände jag på pricken för ett par år sen. Instruktören gav rådet att faktiskt prioritera att komma 2-4 gånger i veckan ett tag, för att komma igång och låta prioriteringen av henne själv bli till en vana. ”Kommer man två gånger per år finns det ingen rimlig möjlighet att se resultat”

Jag bröt in och höll med, berättade att jag känt samma sak, men förutom att träna regelbundet också lagt om kosten och minskat på snabba kolhydrater. Jag vet att hon hörde vad vi sa, men jag vet inte om det gick in, för all förändring måste komma inifrån och var hon inte redo kvittar det ju vad folk runt om henne säger.

Jag har mer än en gång ”beklagat” mig inför andra, och samtidigt som jag mumsat på någon kaloririk muffins kunnat säga:

-Mmmm, asså, jag tugg tugg jag ska börja banta tugg tugg på måndag.

Men det kom till en punkt, och när jag nu är normalviktig fattar jag inte att jag tillät det gå så långt. Nåja, Jag hoppas kvinnan kommer till den punkten och inför sig själv tar beslutet att prioritera sin träning och väljer fullkornspastan istället, det är ett val som inte ens kostar på…

Igår var det jujitsu-träning. Jag var laddad. Snart börjar stand-by igen, och jag vet inte när det blir träning nästa gång, jag stod här hemma och skuggboxades innan passet.

Värmde upp och kämpade på i varje benböj och armhävning, tränade sen fallteknik och då ställde sig instruktören och kollade så jag satte i foten korrekt, jag har visst fuskat med det visade det sig.

Tror jag blev lite nervös av att han skulle kolla mig, och tog i lite extra och så smällde det till i lårmuskeln. Äsch, tänkte jag, det är bara att bita ihop, jag slår lite på den och masserar…AAAJJJ.

 Jag sa fula ord i bilen på väg hem. Detta är ju löjligt. En sketen muskel som gör så ont. Jag haltar omkring och känner mig mycket äldre än mina 43 plötsligt. Det är som Tony sa när jag kom hem:

-Ta det försiktigt. Du är ju inte 39 längre.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *