Min tro

Tänk dig att du aldrig drömt någon dröm på natten någongång. Du hade aldrig heller hört talas om att det fanns något som hette så.

Så vaknar du en morgon och har drömt om att du befinner dig i en källare tillsammans med Tommy Körberg och Loket Olsson. Eller nåt. Eller tappar du alla dina tänder. Eller går du i uppförsbacke men kommer aldrig fram. Eller träffar du nån som är död sen länge. Ja, en dröm helt enkelt. Det är verkligen märkligt när du vaknar och kommer ihåg allt, och du tror du blivit tokig. Du har ldrig varit med om det förr, och aldrig hört nån annan som har det heller.

Du berättar för en vän att det hänt dig nåt konstigt på natten, och så återberättar du vad du drömde.

Sen hinner du inte längre, din vän som aldrig hört talas om fenomenet avbryter dig och undrar om hon ska köra dig till psykakuten? Du tackar för omtanken och skämtar bort det för tillfället, men berättar för ytterligare en kompis om det märkliga, och blir förvånad när du inte får samma reaktion som med den första vännen. Jo, han har minsann varit med om samma sak! Ni delar denna hemlighet tills ni träffar en tredje vän som berättar att man forskar på området och det faktiskt finns en hel del människor som varit med om det och det kallas att “drömma”.

Hur kan hjärnan skapa den typen av stories när vi sover?  Ja, konstigt…

Ungefär så ser jag det där med tro. Man är med om något som inte helt kan förklaras och så tror man att man är tokig. Det som inte syns eller man kan ta på-hur kan man förklara det? Ungefär som vinden, man kan se verkningar av den, men man kan inte ta på den.

Man träffar människor som varit med om liknande händelser och i hela världen finns otaliga grupper som samlas på olika nivåer på olika sätt som har ett gemensamt, de samlas kring en gemensam tro. Det finns många sätt att tro, men alla har gemensamt att de tror på något som inte kan bevisas.

Man kan kritisera religioner, för religioner gör mycket ont i vår värld. Däremot kan man inte kritisera tro, för tro är personligt och ett individuellt val.

Jag tror. Inte alltid på samma sätt, men jag tror alltid på något. Att det finns en högre makt än jag själv. Jag tror också att jag funnits innan det här livet, och jag tror jag kommer finnas i ny dimension efter det här livet. Inte helt passar min tro in i någon befintlig organisation eller samfund, men jag trivs i kyrkan.

Jag har en stark intuition, och jag kan tyda tarotkort genom denna intuition, dock gör jag det väldigt sällan, jag har aldrig gjort det mot betalning till exempel. Men jag ser tydliga bilder, ungefär som en film som spelas upp. Konstigt, eller hur.

En kollega frågade mig en gång om råd exempelvis. De hade letat hus länge, och nu stod det mellan två hus som de skulle lägga bud på. Innan hon berättade vidare såg jag ett grått hus framför mig med en mur och en trappa, och jag förklarade bilden för henne.

Det stämde. Hon blev förvånad, hon hade ju inte nämnt något om husen…Jag blev också förvånad. Va? Stämmer det? Jag kunde helt beskriva omgivningen utan att veta alls var i världen detta hus låg.

Jo, i mitt liv har det hänt många märkliga saker jag inte varken kan eller har behov att förklara. Så är det bara. Det är väl någon slags sinne som är utvecklat mer eller mindre. Alla kan sjunga, men några sjunger bättre (inte jag). Detsamma tror jag gäller det som kallas sjätte sinnet.

Bra att ha i bakfickan, helt enkelt.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *