Mitt foto kan man skrämmas med

Fick min nya ID-badge igår.

-Vi måste ta en ny bild, sa tjejen bakom disken.

-Eh, jaha…då måste jag kamma mig…

-Ta den tid du behöver, sa hon.

(Vad menade hon med det…?)

Jag satte mig tillrätta på pallen, lade till bästa foto-posen (jag vet, ingen av dem funkar speciellt bra, men jag anstränger mig åtminstone) och log mot det lilla ögat i kameran.

-Blev det bra, undrade jag.

Tjejen svarade ja utan att ens titta på bilden.

Det hade hon inte gjort OM hon bemödat sig att titta kan jag säga. Jag tittade på bilden och fick ur mig ett kvävt herregud, och mitt i traumatiken inåg jag att jag dessutom skulle behöva dras med denna bild i flera år. Det är en sån bild som skrämmer barn som åker utan sin mamma…

Mina kollegor gjorde allt för att inte brista ut i gapskratt och försökte lite finkänsligt släta över med : -Du ser bättre ut i verkligheten…

(Thank God)

Jag visade Tony bilden, han lovade att inte skratta om han fick se den.

Nå.

Att skratta är ju iofs befriande.

Man kan ju bara fråga sig av vilken anledning man vill ha bilder på sin personal som ser ut att ha pyttesmå skallar, stora näsor och gigantiska hamsterkinder?

Jag kanske kan klistra på ett jag gillar bättre?

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *