Mörklagd kyrka

Klockan är strax 23.30.

Vi öppnar dörren till en helt mörklagd kyrka, det är tyst förutom klackarna mot stengolvet i vapenhuset. Det kommer fler och fler, det börjar bli ganska trångt.

Prästen tar till orda, och ger instruktioner om hur påsknattens gudstjänst ska gå till. Han ber oss ta en psalmbok, en agenda och ett ljus att ha i handen. Alldeles strax kommer kören nynnande från en annan plats i kyrkan, och kommer gående mot oss i mörkret.

Ett påskljus tänds, och prästen bär fram det och ställer det längst fram i kyrkan, vi följer efter honom fram mot altaret, och medan kören sjunger vidare tänder vi våra ljus.

This little light of mine, I´m gonna let it shine.

Tillsammans tänder vi sen upp hela kyrkan med levande ljus och sjunger psalmer och jag blundar och låter allt sjunka in och fylla mig med den ro som reflektion ger.

Jag är ingen flitig kyrkobesökare trots att jag verkligen njuter de gånger jag är där. Livet är så fullt av måsten och intryck, men i kyrkan kan jag bara vara, jag behöver inte prestera.

Det är dags för jobb igen imorgon, det blev en kort påsk för min del, men jag är glad att jag nonchalerade tröttheten och lusten att stanna framför TV´n och tog mig till kyrkbänken (som i och för sig inte utnyttjades, hela gudstjänsten stod man upp på olika platser i kyrkan) och fick denna påfyllning av energi.

Upplevelser är mitt livselixir.

Imorgon kommer fler bilder från förra reseupplevelsen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *