Någon ringde.

-Hej, det är Anette!

-ÖHHH..

-Ja, hallå…

-FYYY FÖÖÖR….

-Eh…jaha, vem pratar jag med?

-De e ja.

-Åsa?

-Mmmm. AHHHHHH.

-Har du precis vaknat?

-ÖHHHHHH…Detta är glamouren på ett silverfat…!

Åsa har flugit Bangkok och landade imorse halv 7. Hon ringde mig på vägen hem pigg och glad och sa att hon tänkte sova några timmar, men sen var hon ju tvungen att ställa klockan för att komma i rätt tidszon igen, livet här hemma fortsätter ju som vanligt med uppstigning med barnen på morgonen och allt det där.

Nu hade väckarklockan ringt och hon kände sig tvungen att prata sig vaken för att inte falla tillbaka i önskesömnen.

Mitt råd till min kära väninna var att ta en kvart i taget. Inte börja tänka på middagsmat eller kvällens läxhjälp eller träning, de tankarna får en att kvalificera till tvångsintag på psykakuten.

Nej, en kvart i taget, nu stiger jag upp, nu går jag till köket, nu sätter jag på kaffekokaren, nu brer jag en macka, nu läser jag tidningen, nu är jag vaken. Bra så.

En Bangkokflygning innebär att man sover en natt på tre, de andra två jobbar man, och sömnbristen tar 4-5 dagar att komma ifatt. Jag lovar att vara en stöttande väninna de kommande dagarna.

Peking är bäst för det är bara en natts jobb, och man kan sova 12 timmar när man kommer hem. I morgon är jag back in business. Idag är jag lite långsam. Har inte flugit långt på länge, så jag känner att jag är mer påverkad än jag brukar av jetlagen. Bättre när man är i dimman konstant, på nåt sätt.

Har inga planer för dagen förutom vår lilla buggkurs ikväll, så jag kan vara sympatitrött med Åsa. I nöd och lust gäller väl även vänskap?;)

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *