Några älskar att hata SAS

Jag har en undran.

Hur kommer det sig att några i allmänhet och några i synnerhet (journalister) älskar att hata SAS så mycket?

Hur kommer det sig att så många, utan minsta uns av kunskap, skriver dessa evinnerligt korkade kommentarer i diskussionsforumen på speciellt Dagens Industris nätbilaga?

VILL journalisterna och proffstyckarna att det ska gå dåligt och 10 000-tals bli arbetslösa? Är det en skadeglädje utan motstycke: …ja, nu kan de anställa minsann förstå hur bra de hade det…!”

Jag började -90, mitt i de goda tiderna. Vi var 6000 sökanden till 100 tjänster. Jag anställdes till vissa villkor som var riktigt bra. De har blivit som blivit sämre och sämre genom tiderna, men alla- i alla branscher- hade ju bättre villkor och det poppade ju ut miljonärer i IT-eran titt som tätt under 90-talet.

Jobba 5 ledig 4 blev jobba 5 ledig 3 för några år sen. Det har varit lönefrysningar i många år och nu ska vi troligen gå ner i lön. När det kom nya nu på 2000-talet var avtalen sämre, ingångslönen sämre och villkoren förändrade, och i Danmark som jag är anställd i hade man stundtals svårt att få tag i bra folk, man hade fortfarande högre ställda krav än konkurrenterna. Lönen var inte längre ett konkurrensmedel, ungdomarna kunde få samma och bättre betalda jobb inom restaurangbranschen till exempel.

SAS-folk stannar länge, för SAS-andan i bolaget är unik. Man trivs. Man jobbar med människor av samma kaliber som en själv, det är trivsamt. Det är förtvivlad läsning när tyckarna tillintetgör det. Man undrar om framtiden:  Är det skandinaviska unika samarbetet som finns i SAS inte värt något?

VAD kommer det stå på löpen om proffstyckarnas “Lägg ner” blir verklighet, ska Di och kvällstidningarna då ha bilder på gråtande uppsagd personal på framsidan och snyfthistorier om ensamstående mammor? Och hur bra kommer vi inte vara i dessa reportage, och hur synd är det inte, och hur anrikt var det inte, och hur välutbildad personal hade vi inte, och hur ska nu folk kunna flyga andra tider och till andra ställen än morgon o kvällsflighter till stora huvudstäder? Kommer det vara snyftande affärsresenärer också?

Behövs ännu fler arbetslösa? Man räknar att om SAS försvinner i Danmark inbegriper det 100 000 arbetstillfällen. “För övrigt anser jag att SAS ska läggas ner” stod det i en kommentar. (För övrigt hade jag slagit dig jävligt hårt på käften om jag hade haft dig framför mig nu!)

Ingen tvekar om att det är allvarliga tider, många mår pyton och rykten sprids värre än spottloskor i motvind. Ingen har svaren som löser finanskrisens knutar, allra minst proffstyckarna som ser världen i svart och vitt. Man skulle krasst kunna säga att om de var så proffsiga och kunniga som de själva tror, hade de med all säkerhet redan varit anställda att ta i de stora frågorna och inte suttit vid Di´s nätbilaga och skrivit kommentarsinlägg.

(Har haft en sån på min blogg också, som envisades med att skriva kommentarer och läxa upp mig om flygbranschen. Hallå? Skriva i en flygvärdinneblogg för att bevisa sin kunskap…?)

Jag älskar mitt jobb och min arbetsplats. Det är bästa jobbet i världen. Jag gör alltid mitt bästa för att passagerarna ska komma igen, och får ofta höra om vilken bra service vi har.

Därför fattar jag ingenting när jag läser kommentarer. Antingen ljuger passagerarna mig rakt upp i huvudet (tror jag inte) när de säger att de gillar att flyga med oss eller är det kommentarsskribenterna som är okunniga puckon som inte har flugit sen 80-talet och lite bittert konstaterar att de inte är med längre i några sammanhang. Här är deras anonyma chans att vara någon och tycka något.

Som sagt, HUR kan det vara en tillfredsställande tanke att 100 000-tals till i Norden blir arbetslösa? VEM kan tycka det är bra? En navelskådare som flög med en ful flygvärdinna en gång? Eller är tänket lika långt som den förkrympta snopp proffstyckarna de troligen bär?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *