Nån kom visst ihåg mig

Jag vikarierade som lärare på högstadiet när jag slutat gymnasiet, under flera år. Fortfarande träffar jag gamla elever lite här och där, vissa kommer jag tydligt ihåg (Per som flirtade vilt tex, så ung han var) och Anders som skrev en lapp till mig (“Johan jilar din röv”).

Andra kommer jag inte alls ihåg, men kan få vissa minnesfragment när de berättar om specifika händelser.

Träffade en tjej häromdagen i en butik som sa att hon haft mig i skolan. Och att hon tydligt kom ihåg att killarna hade tyckt jag verkade “spännande” (hm, kanske inte så konstigt, resten av lärarkåren då var runt 55 och jag utmärkte mig kanske bara genom den väldigt lilla åldersskillnaden mellan mig och eleverna?) samt att “Roger” hade fått sitta i mitt knä en hel lektion.

-VA? sa jag. Berätta för tusan inte det för nån, sånt kan man få fängelse för…

Idag, med mig som medelålders tant, hade inte tricket funkat alls kan jag säga, men jag kom plötsligt ihåg händelsen: Roger hade “hållt på” ett tag och inte följt mina tillsägelser att sitta ner och vara tyst. Då hotade jag honom (funkade på eleverna då, funkar på de egna barnen nu).

-Om du inte sitter ner på din stol kommer du att få tillbringa resten av lektionen sittandes i mitt knä!

Killen verkade inte tro mig, så efter nästa flipp kallade jag på honom.

-Kom hit! NU!

Han kom. Och jag pekade på mitt knä. Killen vägrade först, men resten av klassen hjälpte till med påtryckningsrop och var helt på min sida. Killens kinder var som Rudolfs mule i stort sett hela resten av lektionen, och jag lovar att grabben satt stilla som ett ljus. Både den dagen och resten av sin skolgång på mina lektioner.

(Stackars barn. Undrar om han tar upp händelsen med sin psykolog nu som vuxen?;) )

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *