När anden och kroppen vill olika

Läkaren sa nej.

Läkaren på sjukhuset sa ja under förutsättning att jag inte hade skor som satt åt.

Företagsläkaren sa nej med argumentet att jag inte var 100% mobil, att jag ska kunna evakuera ett flygplan om det skulle behövas, och att tån efter 10 timmars gång skulle kunna tänkas svullna ännu mer, och då sitter jag i Peking utan att kunna få ner foten i någonting.

Jag hade två förslag till min chef, det ena att kanske flyga kortlinjer för att inte behöva gå lika långt, det andra att få jobba på kontoret. Jag har varit väldigt lugn senaste veckan, och det är minsann inte lätt att ha energi i kroppen med inte kunna släppa ut den. Inte gå, inte träna, inte jobba, inte nånting där foten blir ansträngd. Och fet känner jag mig…

Får inte flyga kort heller med argument 1 och 2, eventuell evakuering. Och kontoret behöver mig inte.

Det finns så många som inte har arbetslust. Men det har jag. Vi kan bara byta? Dom kan få min tå…

Jag är på dåligt humör.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *