Och jag anstränger mig

Jag tränar eller power-walkar i stort sett varje dag, såvida jag inte flyger i 12 timmar. Men det ger väl lite träning på något sätt det också kanske.

Jag tycker jag äter hyfsat bra och regelbundet när jag kan, och jag sover bra när jag sover, dock gör jag inte det lika regelbundet.

När jag bröt tån och var stillasittande i flera veckor gick jag upp 6 kilo och förundrades över hur mycket och hur fort det gick. Att det kan göra så mycket, den rörelse man utsätter kroppen för! Jag tröståt visserligen, för jag tyckte synd om mig själv där jag satt med all outsläppt energi, men inte mängder. En godispåse då och då och lite chips till fredagsmyset några gånger, och något enstaka glas rödvin. (Vi dricker generellt (för?) lite, det passar sällan eller glömmer vi bort det. Vin har aldrig varit en betydande faktor i det här hemmet även om jag tycker det är rätt gott)

Nå. Nu kommer jag till dagens fundering.

Varför tappar jag inte de kilo jag lade på mig nu när jag är aktiv igen? Logiskt borde jag väga lika mycket som jag vägde innan eftersom jag äter samma och rör mig samma som då, men det gör jag inte. Kilona sitter som berg och jag överväger ibland att strunta i all träning och sluta anstränga mig eftersom det inte verkar ge resultat.

Men å andra sidan, som Åsa säger, vad hade då hänt? Om jag inte rört mig, vad hade jag då vägt?

Jag vet att det inte är ett stort problem på något sätt, men de kilon som är i överskott innebär en storlek i kläder, vilket jag inte har lust att åtgärda åt ”fel” håll. Jag vill inte gå ut och köpa nya kläder i större storlek, jag måste hitta ett sätt att hitta balansen igen.

Jag fick några tips igår, ska testa dem, tack så mycket. Men strikta dieter funkar dessvärre inte för mig, utan jag måste hitta vägen som gör det lätt att leva resten av livet. Där man inte offrar något och inte tillför något. Förutom socker då, det offrar jag gärna. Och snabba kolhydrater. Men jag vill inte ta bort allt som jag tycker om och leva asketiskt, det känns trist.

Någon sa att åldern gör sitt till.

Åldern.

Det känns ju hopplöst, den kan man ju inte med bästa vilja påverka.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *