På svensk TV

…tittar jag ikväll på Skavlan. Och ger Anna helt rätt i en sak hon säger. ”Män OCH kvinnor är inte tillräckligt bra på att tillgodose VARANDRAS behov”

Stämmer.

Ett förhållande innebär viss ansträngning. Det handlar om mer än sig själv plötsligt. Man lovar att man vill älska, dela glädje och sorg och vara sin partner trogen tills döden skiljer oss åt den dagen man ingår äktenskap. 

Dela glädje. Dela sorg. Och förmodligen borde ”Dela arbetet” också stått med.

Vad jag inte förstod var hennes uttalande om det där med arbetet. Om mannen inte ville diska, städa eller vika tvätt för att han var trött, då skulle han ha ett val att slippa tyckte hon. Ok? Men om kvinnan i förhållandet också är för trött, vem ska då göra det? Det fick jag ingen förklaring på. Och det är just det frågan handlar om. I denna nutid när båda arbetar utanför hemmet, och pigor, drängar och hembiträden är utdöda yrken, vem ska då göra arbetet om ingen egentligen orkar? Varför i hela friden behöver egentligen alls svenska kvinnor tjata sönder sina män som Anna påstår, att de inte gör tillräckligt hemma? Varför gör de inte bara ungefär hälften av de gemensamma sysslorna, då hade ju inget tjat behövts. Eller?

Men som sagt tidigare. Det är underbart med engagemang, motsatsen är likgiltighet, och det är livsfarligt. Att debattera och få testat sin argumentering är underbart.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *