Plötsligt befann jag mig i en märklig situation

Sålde inte vårt gamla kök som innebar att montera ner det. Endast en hörde av sig, och denna någon ville bara ha tre underskåp och jag ville helst bli av med allt.

Alltså plockade snickarna ner det, och placerade det snyggt under plast i trädgården.

Jag tog en sista chans innan det annars skulle till till tippen genom en sista annons billigt billigt, och nu blev vi nerringda plötsligt. Medan det första paret som hört av sig var här och tittade ringde det 4 gånger.

Paret som ringde först ställde några frågor som gjorde Tony minst sagt konfunderad:

-Är det ett nytt kök?

(nä. För 900 spänn? Vad tror du själv?)

-Måste man montera ner det gamla köket innan man monterar in det nya?

(Gissa igen.)

Väl här tittade frun noggrant på alla skåpen medan mannen sa till Tony:

-Bara så du vet det ska vi inte ha det, vi ska bara titta!

(Jaha. Ja, vi har ju inget annat för oss ikväll så ta er tid. Nåt mer ni vill se? Vårt toapappersförråd?)

För varje minut som går blir de mer och mer ovänner sinsemellan, hon är helt övertygad om att de ska ha köket, han är lika övertygad om motsatsen, och berättar att han inte kan montera det, att de inte har någonstans att förvara det till det gamla är ute, att de inte kan transportera eller riva det gamla och att det helt enkelt inte går.

De börjar bråka högt och ber båda om ursäkt och förklarar -han för Tony och hon för mig-om varandras fel och brister.

-Han vill aldrig att jag ska köpa någonting, men sen när det väl är gjort gillar han det. Han är så envis.

-Hon tror hon kan allt. Det är ju ingen konst att handla, men fortsättningen då? Vem ska bära och montera tror du? Jag vill ha lugn och ro!

Vi stod som nätet påå ett pingisbord mellan de båda och försökte mildra lite genom att le och säga att de kanske skulle fundera lite till? Men det behövdes inte sa hon, de skulle ha det, och det sa han också, fast tvärtom.

Sen tog hon fram plånboken, hade inte tillräckligt med pengar, frågade honom och han sa “nej” och så gick han. Hon pratade i mobilen och berättade sen att de skulle komma imorgon och hämta, och hon skulle lämna resten av pengarna då.

Jaha.

Det blir spännande att se vad som händer imorgon. Antingen kommer det någon surmulen farbror med bil med släp och glad fru, eller kommer det en surmulen tant och vill ha pengarna tillbaka för hennes man har gjort slag i saken om skilsmässan han hotade med i vår trädgård idag. (allvar, han gjorde det!)

Vi tittade på varandra och trots förfrågan om att vara skiljedomare avböjde vi vänligt men bestämt.

-Vi vill ju inte att ni ska bli ovänner…sa jag.

-Det blir vi oavsett, sa han.

Och det hade han ju rätt i.

Har en känsla av att det inte blir lördagsmys som präglar deras kväll.

Och jag som bara satte in en annons…Inte ville man orsaka det här!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *