Rapport från dansskolan

Åkte hemifrån 7.30. Kom hem 20.40 efter lång flygdag.

Slängde på mig kjol o t-shirt och slet åt mig en vattenflaska som stod på hallbordet “så länge” (praktiskt, fick nytta av den snabbare än jag tänkt när jag ställde den där) och så åkte vi till dansskolan.

Kom inrusande 2 minuter i 21 och alla från nybörjarklassen stod kvar när vi i fortsättningsgruppen tågade in, med en rätt världsvan attityd.

-Hej, hej, sa danspedagogen, Anette o Tony kom här! Jag har lovat nybörjargruppen att ni ska ha dansuppvisning för dem, vad man lär sig på 12 gånger, nu sätter jag på musik och så buggar ni, ok?

-Eh…vi har inte dansat sen vi var här senast…vi har glömt allt.

Den självsäkra hållningen sjönk ihop en aning.

Så började dunka-dunkat i högtalarna, och våra halvtaskiga protester drunknade i uppgiften att koncentrera sig på att undvika att trampa varann på tårna. Tony viskade hela tiden “nu snurrar vi”, och  “nu tar vi puss-svängen”,  som ett stöd för att inte näskrocka till exempel, vilket hade varit onödigt. Vi har ju dessutom tandimplantat båda två, och att stå där på uppvisningen utan framtänder hade nog inte främjat deltagarantalet. Folk tror ju fortfarande att detta är ett ofarligt nöje. (Det HADE det varit om det varit så jämställt så kvinnan hade fått föra, nu är det mest en kamp jag vill vinna. Och när jag vinner skäller dansläraren “herren för”. JA JA JA.)

Nybörjarna applåderade pliktskyldigast och Tony bugade djupt och tackade.

Hoppas de kommer tillbaka nästa vecka. Och ok, jag ska jobba på att låta Tony föra. En timme i veckan är det ok, sen övrig tid är det som vanligt, älskling. Bara så du vet.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *