Så rätt, så rätt.

Javisst, jag födde ju barn!

(Jag kommer överdriva denna min historia en liten aning, om berörda inte känner igen sig helt och korrekt, men det är bara för att storyn ska bli lite kryddad;))

Mina föräldrar fick telefonsamtalet strax efter midnatt, den 29 juni 1997, att värkarna var igång och att blivande storebror behövde barnvakt medan vi var på BB.

-Vi kör direkt, sa pappa, men sätt på TV´n, jag kollar boxning, det är Tyson!

Tony körde fel på väg till BB (”där skulle jag svängt va?” ) och sen mot rött ljus när han insåg att det fortfarande fanns tid att svänga vänster, och så släppte han av mig och parkerade bilen.

Ni vet hur det är, det är inte lika intensivt hela tiden, och Tony påstod att han skulle på toa och skulle ha luft emellanåt, men jag vet vart han skulle. Han skulle till väntrummet där TV´n stod på, och kolla läget.

Jag vet att han inte var ensam, för han lärde tydligen känna ett par andra blivande pappor i det väntrummet den natten, och det var inte bättre luft där än i förlossningssalen, det har jag fattat nu. Det var bara det att födelserna konkurrerade med en häftig boxningsmatch, och har man så dålig tajming får man väl skylla sig själv, då blir man är ensam att hålla lustgasmasken;)

Sista timmen var han dock med exakt hela tiden, han hade inget val nämligen, jag höll ett grabbatag i hans tröja så hade han slitit sig från det hade han haft ”Terminator” som mellannamn. (Och i sanningens namn tror jag inte han hade velat missa sista timmen heller, boxningsmatcher kommer och går, det gör inte barns ankomst till världen)

När vi sen ringde hem för att meddela den glada nyheten strax efter 05 svarade pappa:

-Hej, vet du vad, Tyson bet av örat på Holyfield!!!

-Hej, tackar som frågar, det blev en tjej…

-Fattar du, han bet av ÖRAT!

-Vi vet inte riktigt vad hon ska heta än, hon är så söt, alldeles skrynklig och vägde över 4 kg…Du har alltså blivit morfar igen…

-Morfar samma natt som Tyson bet av örat, det är STORT!

 

Barnbarnen var alltid pappas ögonstenar, och han ursäktade mig att jag  mer än en gång berättat storyn så här lite ironiskt när dottern har födelsedagar. För berättar det gör jag, varje år, det blir som en liten tradition liksom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *