Säsongens första, kanske enda…

…stopp i Dubai har jag just återvänt från. Inge planer hade jag, mer än att ligga vid poolen och skifta hudfärg från blåvit till ljusrosa. Det projektet lyckades ganska bra, jag brände mig inte utan fick bara en sån där solkysst ton som lika gäna skulle kunna komma från det lokala solariet.

Det är lite segt i huvudet eftersom väckaren ringde 5.25 lokal tid (2.25 svensk) och jag vaknade en 30-40 gånger under natten och kollade den digitala klockan på TV´n . Varje gång i panik eftersom jag var bergsäker på att jag försovit mig och resten av besättningen stod i receptionen och väntade på bara mig. Att telefonen faktiskt hade ringt, men jag nonchalerat den.

Sen är det nåt med att hinna städa rummen innan nästa besättning kommer, så vi har 1,5 timme tillgodo på flygplatsen som man hellre velat sova på, men ska det sparas pengar så ska det. Vi hämtas 2 timmar o 40 minuter innan avgång, men resan till flygplatsen tar en kvart och att ta sig till gaten tar en halvtimme.

En av tjejerna sa om killen i arabiskt lucialinne i säkerhetskontrollen:

-Men, var inte han lite söt…?

Vi andra tittade på varandra och sen på henne och konstaterade att det nog var bra att hon skulle hem nu, hennes uppfattning hade blivit lite skev. Nä, gumman, han var faktiskt inte ”lite söt”. Om han var ”lite söt” så är Loket Olsson och Marcus Schenkenberg tvillingar.

Skönt att vara hemma. Det vill säga, när övriga familjen också kommer hem från sina aktiviteter kommer jag lämna datorn för lite pussar o mys. Jag tror det är nu.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *