Satsningar på offentlig sektor

Jag läste att Mona Sahlin vill stasa mer på offentlig sektor, att Vänsterpartiet vill ha 90% av a-kassan och jobbar mot 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Det låter kanon.

Frågan jag ställer mig är bara var pengarna ska komma från?

Offentlig sektor finansieras med skattemedel, eller hur? Om alla jobbar i offentlig sektor och vi förutsätter att de inte ska betala 100% skatt (i ett glasrent kommunistiskt samhälle kanske det kunde vara så, att alla betalade 100% skatt och så fördelade staten rättvist…) så måste det ändå komma in pengar från näringslivet. Detta näringsliv ska beskattas hårt och skoningslöst, för de har ju råd? Och så ska, som i Grekland, den offentliga sektorn växa utan krav och kontroll?

Det är självklart viktigt att ett land som Sverige har ett tryggt och fungerande välfärdssamhälle. Ska vi ha det måste många jobba och betala skatt.

Om välfärdspengarna spenderas i högre takt än de kommer in blir det ett underskott, och då måste man låna eller se till att skatteintäkterna ökar. I den frågan ligger mitt politiska intresse. Är det genom att människor uppmuntras att starta företag, att anställa och vara innovativa, och på så sätt sätta igång hjulen, eller är det genom att öka skattetrycket hos dem som jobbar så de får mindre och mindre kvar att själv bestämma över?

Vem vill starta företag med riskerna och jobbet det innebär, om man kan vara anställd 6 timmar om dagen istället och få 90% ersättning om du inte jobbar alls? Har alla så hög arbetsmoral så det valet är så självklart?

Politik är att vilja något, och jag som vanlig medborgare vill också något. Jag vill ha bra vård när jag behöver det, bra skola,  att mina medmänniskor som är i behov av omvårdnad har det bra och så vidare. Hur får vi det bäst? Om många jobbar och företagen blomstrar, eller om få jobbar och ingen har lust att driva företag? Om politiken inriktar sig på jobben kommer välfärden följa med, men inte tvärtom.

Därför är bidragslinjen förkastlig. För att det ska finnas bidrag att fördela till alla som behöver måste det komma in pengar. Och de pengarna kommer från stat och kommun. Som måste få in pengarna från skattebetalare från näringslivet för att kunna fördela dem.

Synen på företagare med feta nackar respektive löneslavar är inte vanlig längre. 30-talet är förbi. Det finns undantag som bekräftar regeln på båda sidor, men de dåliga exemplen är färre än de goda. Det finns dåliga exempel på när sjukförsäkringen visat sig urkass, men å andra sidan skrivs heller inte om de goda exemplen.

Nä, jag vill inte ha Mona som statsminister, jag tror inte det skulle vara bäst för flest. Jag hoppas Reinfelt får minst 4 år till på sig, Sverige har klarat sig väldigt bra förhållandevis till övriga Europa finansiellt sett, och det är ingen tillfällighet. Jag är inte moderat, men jag tror ändå Reinfelt är den som klarar biffen bäst om det står mellan honom och Sahlin.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *