Slåss mot väderkvarnar

Tjong och bang, jag känner mig som en leksaksgubbe med rund botten som slåss mot väderkvarnar. Varför ger jag inte bara upp?

Men det går inte. Jag ger inte upp. Jag är frustrerad över mediabevakningen som känns så skev och den argumentering som i andra branscher är vedertagen gäller inte alls när det gäller flygbranschen uppenbarligen.

Om jag tar en parallell:

Budgetunderskottet i Region Skåne är betydande. Vare sig det är borgerlig eller socialistisk majoritet har det sett likadant ut de senaste 10 åren minst. Låt oss säga att politikerna gick ut till sjukvårdspersonalen och sa:

-Ni måste förstå allvaret. Vi behöver alltså sänka era löner 20-30 %. Skriv på här!

Hade läkarna, sjuksköterskorna, läkarsekreterarna och vårdarna sagt ”Javisst, det är ju vårt fel att det blivit såhär. Vi krävde för mycket i lön och nu ser vi att det blev fel. Vi är såklart inte värda vår lön, och polska sjuksköterskor har ju bara en bråkdel i lön, och passar vi oss inte kanske politikerna bestämmer sig för att anställa dem istället”.

Om man jämför danska och svenska löner till exempel, så är omedelbart de danska högre om man tittar i valutatabellen och har det som mått. Å andra sidan är den danska lönen inte så hög i danska mått mätt, och danskarna bor i Danmark med de livsmedelspriserna, bostadspriserna och skatterna.

Om bara löneläget är intressant så bör ju svenska staten i övrigt också ta det i beaktning i byggindustrin till exempel, då en polack eller litauer kostar en bråkdel. Men då talas det om att värna arbetsplatser.(?) En av de konkurrenter vi allt som oftast jämförs med är ett irländskt bolag som varken har kollektivavtal eller ens tillåter facklig aktivitet, med en medelanställningstid under ett år bland kainpersonalen. (Det kanske är svaret? Att förbjuda facken? De historielösa kanske inte förstår fackets funktion ändå?)

Eller är det för att det är ett kvinnodominerat yrke som man vill pressa lönerna eller är det möjligen för att mytbilden av den shoppande glamorösa flygvärdinnan med veckolånga stopp i Västindien lever vidare?

Man jämförde SAS-löner med lågprisbolagen i dansk media igår och specificerade lågprisbolagens lönebild till ”3-års anställningstid” och hamnade på 24 500 kronor. När det gällde SAS tog man medellönen och då var den 5%-10% högre. Medellönen? Ska man inte ha samma kriterier för att det ska vara rättvis bild? Vid den egna uträkningen med identiska kriterier låg SAS-lönen under lågprisbolagslönen med 1500:-.(Kabinpersonal har inget som heter OB-tillägg, den är inräknad i lönen) En bekant arbetar på Lufthansa med identiska villkor och tid inom bolaget, hon ligger inte under min lön, tvärtom.

Är det en viktig information till läsaren? Blir inte uträkningen en ”falsk sanning” om man på det ena bolaget jämför ingångslön med de andra bolagets purserlön? Och om  man jämför olika produkter?

Jag förstår allvaret, och jag förstår utmärkt vad som händer om jag inte går med på något nytt avtal. Jag kan bara tycka det känns lite orättvist att vissa branscher som går ner i lön gör det mot minskad arbetstid eller mot löfte om återställare när tiden medger det. Jag tycker jag gör skäl för min lön. SAS hade höga anställningskrav, jag klarade dem.

Om bolaget vill bli lågprisbolag med allt vad det innebär får personalen också rätta sig efter de nya förutsättningarna, men så verkar inte intentionen vara. Bolaget ska ha i stort samma struktur och utbud och krav, endast lönerna för en personalgrupp ska sänkas. Det känns trist.

Jag är otroligt glad för mitt jobb som du kanske märker. Jag gör reklam för SAS på alla ställen jag kan och på alla sätt jag kan. Det är ett fantastiskt bolag, och tanken på att det inte skulle finnas mer är otroligt plågsam.

Någon kallade personalen ”självgod”. Själv skulle jag kalla det ”stolt”. Hur vanligt är det på en skala?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *