Snart tonåring

Min förstfödde ska bli tonåring om några månader. Det här är en ganska intressant ålder, kul, men speciell. Det är verkligen mellanting mellan barn och nåt annat, helt odefinierbart. Vuxen känns samtidigt långt borta…

Igår till exempel fick han kvarsittning, han hade varit i slagsmål. Inte är det mina gener, det hävdar jag å det bestämdaste.

Jag undrade hur det varit.

-Det var hemskt, de tvingade oss att äta gräs…! sa han, och log pillemariskt.

-Nä, lille hjärtat, det gjorde de inte alls, sa jag, hur var det?

-Det var helt ok, morsan, sa han.

-Jaså, sa jag, det innebär att straffet var för billigt, det ska inte vara ok, det ska vara avskräckande.

-Jag vet, jag vet, jag ska aldrig göra det mer…

Idag skulle han pleasa mig, de vet hur de ska göra de där små lintottesönerna. Han spelade sin gitarrläxa så gott som flytande, “Sov på min arm” och jag blev nästan lite gråtmild.

Efter spelningen undrade jag vad musikläraren hade tyckt.

-Jag sa som det var, sa han, “man är ju alltid lite nervös när man ska spela upp, men hemma spelade jag så mamma grät!”

Lite av mina gener lyser svagt igenom, kan jag skönja;) 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *