Snigelpost som får mitt hjärta att blöda

Fick ett handskrivet brev idag på posten.

Man får inte det så ofta nu för tiden, och senast tror jag det var från samma person, för något år sedan nu. Han undrade då om jag kunde tänka mig höra av mig till honom när jag höll ett föredrag i närheten så han kunde komma.

Jag sparade hans brev, men han hade ingen e-mail och dessutom har det inte varit något föredrag som skulle passa, så inte förrän för någon vecka sen skickade jag honom ett vykort med tider för höstens föredrag som han möjligen skulle kunna ta sig till.

Idag fick jag ett svar som fick mitt hjärta att blöda. Jag hoppas att han ursäktar att jag publicerar första delen här, vi är många som behöver påminnas av det han skriver:

Hej Anette!

Tack så jättemycket för kortet. Jag blev jätteglad och överraskad över att få det av dig. Jag trodde nämligen att du glömt bort mig. Det är det nämligen många som gör…

Varma hjärtliga hälsningar från din vän …

Varför känner jag ett stygn av dåligt samvete? Är det för att jag nu har ambitionen att höra av mig och skriva fler gånger, medan jag vet att jag troligen kommer skjuta på det för att en massa annat dyker upp? Nån som förstår vad jag menar?

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *