Som burfåglarna

Det sägs att äktenskapet jämförs med burfåglarna : de som är inne vill ut och de som är utanför vill in.

Det håller jag inte med om. Jag tycker i så fall att jämförelsen passar bättre för arbetslöshet eller sjukskrivning…

När man jobbar för fullt och inte får livspusslet att gå ihop tänker man att det kanske skulle vara skönt att vara arbetslös eller sjukskriven ett tag så man skulle hinna med att komma ikapp med vardagssysslorna. Eller tjänstledig men ha försörjningen klar på annat sätt så man bara kunde njuta.

Jag har varken varit arbetslös eller sjukskriven någon längre period tidigare, men bara på de här två veckorna sen jag bröt tån märker jag att det gör mig deppig. Att vilja jobba och vara aktiv men inte få eller kunna är frustrerande.

Jag kan fortfarande inte få på mig ett par vanliga skor, utan går i UGG´s om jag går ut, tån får inte plats att tryckas ihop, det smärtar rejält. Jag skulle ha flugit till Bangkok imorgon, men jag får inte flyga sålänge situationen är som den är. Frakturen måste läka ihop innan jag belastar den, sa företagsläkaren. Jag måste kunna evakuera ett flygplan, och om tån skulle svullna av belastningen ännu mer så jag inte ens kan få på mig UGG´s, vem ska då betala hemresa eller hotell till mig?

Det stämmer väl, men jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, och hade kunnat jobba om jag haft en annan tjänst. Har erbjudit mig att jobba på kontoret, skolan eller tom kunna låtsas vara gravid för att jobba i “posten”, men jag behövs inte.

Dricker alldeles för mycket kaffe och är som burfågeln. Jag vill ut.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *