Sömnlös mardrömsnatt framför mig

Jag vet.

Man ska inte säga så.

Det blir en självuppfyllande profetia.

Men nu är det så att jag ska till tandläkaren imorgon, och jag kan helt enkelt inte slappna av när jag tänker på det. Hon är jätteduktig, hon tar hand om mig på bästa sätt, jag har gått till henne sen jag var 20. Och jag går faktiskt, trots att jag i stort sett fram till den bokade tiden försöker hitta på något giltigt förhinder. Inte så att jag önskar att jag skulle krocka, men en liten punktering kanske?

-Ledsen, men jag står på väg till dig med en punktering…Helt ok, jag betalar avgiften ändå! Inga tider närmaste månaden? Vad synd! (YES!YES!YES!)

Men det händer aldrig. Jag sitter som ett asplöv i väntrummet och hoppas att hon ska vara lite försenad eller glömma mig helt. Det händer heller aldrig.

Jag slog ut min tand i en cykelolycka som nioåring, fick ett implantat för några år sen, men det håller inte. Det känns hela tiden som att det ska falla ut, och nu är det intensivbehandling med Cordosyl eller vad det heter. Imorgon är det koll + att tandstenen ska bort.

Jag är skitnervös.

Inte konstigt, det är bara 14 timmar och 18 minuter tills jag ska vara där.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *