"Strunta i BRIS. Knäck dem"

De säger att idrott är bra för kroppen. Jag vet inte det.

Jag tränade jujitsu med Tony i morse en timme, gick igenom de blå teknikerna lite smått.

Sen hade dotterns fotbollsklubb avslutning, och dagens underhållning var en match mellan tjejerna och deras mammor. (Är jag mamma till en fotbollstjej? Mmm)

Jag har visserligen aldrig spelat boll, har ingen aning om hur man gör, men hur svårt kan det va? Dottern vädjade “gör i alla fall inget självmål mamma” och jag svarade “jag lovar inget, men bara visa mig VAR jag ska göra mål så gör jag det. Och ljug inte. Man får inte ta med händerna, va?”

Segern var ju i stort sett klar, vi skulle ju bara sparka lite på bollen förbi småtjejerna och in i mål några gånger, och vi stod innan matchen och pratade taktik. Det lät så här:

-Ska vi låta dem vinna för att de inte ska bli ledsna?

-Ja, men vi kanske ska låtsas som om vi kämpar lite i alla fall, annars kommer de bara att bli förbaskade på oss.

-Hur länge spelar man, 2 x 5 minuter, va?

Sen blåste domaren i pipan första gången och matchen var igång. Ganska snart gick det upp för oss att domaren var jävig, och det var inte till mammornas fördel. Tjejerna var ju löjligt korta, man fattar inte att de kunde springa så fort. När det stod 3-2 till tjejerna i halvlek (låt mig säga så här: mammorna hade gjort 3 mål och tjejerna 2 så fattar du kanske…? Men det var inte jag som gjorde det målet.) så tyckte en av tränarna att det var lite synd om oss och började med försiktig coachning typ “spring mot mål! Alltså, ta BOLLEN med dig!” men vi ville bevisa att vi kunde själv. Lagets största problem- tror jag i denna matchanalys -var att vi saknade toppar men hade många backar.

-Strunta i BRIS, nu knäcker vi dem”,  hördes någon mamma väsa.

-Dra henne i håret eller fäll henne, sa nån annan.

Det hjälpte inte. Tjejerna var otroligt snabba (hur gick det till? de är ju F97:or, nästan nyfödda???) och var knappt ens andfådda. Själv vacklade jag av planen och frågade tränaren mer än en gång om det inte fanns nån avbytare.

-Men du har ju precis kommit in? sa han.

Det är i såna här tillfällen man ser vem som är ens riktiga vänner;)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *