Telefonsamtal kl.05

När telefonen ringer 05 så vet man att det är något. Man vaknar direkt och adrenalinet pumpar, och man vet med säkerhet att det inte är nån telefonförsäljare eller nån som vill snicksnacka.

Larmcentralen.

Sen var det kört att somna om.

Undrar hur mycket som investerats i larm, elstaket och kameror på firman egentligen, bara för att freda sig mot “aktivisterna”. De som jobbar mest på natten för att “tjäna till sitt uppehälle” (dvs stjäla från nån annan som arbetat ihop sakerna på ett ärligt sätt).

Var förresten på besök hos en konstnär en gång som berättade att även han utsätts för stöld med jämna mellanrum.

-Men de kommer aldrig vara riktigt glada för skulpturen, sa han, för de kommer alltid veta att de stulit den.

Jag vet inte jag. Har man verkligen såna känslor om man kan stjäla, är man inte ganska tom på empati då? Bryr man sig verkligen?

De som försöker göra inbrott på firman är än mer ärrade och deras känsloliv är troligtvis sen länge avtrubbat av droger eller lång brottslig karriär. Och det enda som händer när de försöker klippa staketet är att de får sig en elkyss, sticker därifrån-och att arbetande människor får sin nattsömn avbruten av larmcentralens uppkall.

Och någon annan företagare som inte investerat sina surt förvärvade kronor på staket och larm blir troligen drabbad istället…

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *