Tredje dan

Det är alltid samma sak tredje dagen efter att jag kommit hem från en tur. Jag är deppig, cynisk och människofientlig.

På Maxi blir jag stressad över småsaker som att folk är långsamma i rulldörrarna. Eller undrar hur folk tänker när de går ut i gammelrosa tajta 80-tals-cykelbyxor som visar varenda smilgrop i låren, och linne med skärp i midjan (eller det som normalt är midja).

Eller går två i bredd och stannar mitt i gången för att diskutera om pastaspiralerna passar bättre än pastahjulen. “Ursäkta mig” bemötts bara med en föraktfull blick som låter en förstå att de kommer flytta sig när DE känner för det.

Andra dagar rör det mig inte i ryggen, jag ler till okända och säger “det gör ingenting” när jag blir påkörd på hälsenorna för femte gången.

Men idag: grrrr.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *