Två väldigt olika mejl. Ett trevligare än det andra.

Jag fick två mejl häromdagen precis efter varandra. Först ett kort, sen ett långt.

Det korta:

”Äntligen har verkligheten kommit ikapp även dig. Sådan arrogans och stöddighet som SASpersonal har visat genom åren får naturligtvis konsekvenser. Alla har inte varit sådana,men alltför många.”Hut går hem” är huvudet på spiken!”

Mitt svar:

”Hej själv!

Vilken verklighet?

Din eller min?

Vad är det du vill ha sagt med ditt mejl? Uppfattar jag skadeglädje? Vad har jag gjort dig för att få ta del av den?

Anette”

Och det långa:

”Hej!

För det första vill jag bara berätta att jag läser din blogg ofta, om än en smula oregelbundet. Jag tar annars en rätt avvaktande inställning till just bloggar (alltför många handlar bara om hur mycket pengar den senaste väskan kostade). Jag tycker dock dina texter är oerhört underhållande.

Till mitt egentliga syfte. Jag flyger en hel del (stolt EB-medlem) både inom Sverige och till/från resten av världen. Det här kanske låter konstigt men varje gång jag på en utländsk flygplats ser den blåmålade stjärtfenan med sina vita bokstäver blir jag stolt. Jag blir stolt att svenskar, danskar och norrmän har byggt upp något så fantastiskt. Jag fylls av en behaglig känsla som indikerar ”hemma”. Vart jag än befinner mig i världen känner jag direkt jag ser ett SAS-plan att jag aldrig är långt hemifrån. Jag läser också DI och kommentarerna kring SAS där. Dock har jag slutat att bry mig om dem. För att vara lite elak, det är inte direkt kärnfysiker som håller till där.

Jag har flugit med SAS ett otal gånger och har aldrig, aldrig blivit bemött dåligt. Alltid med ett leende, alltid tillmötesgående, alltid med syfte att tillmötesgå kunderna. Det gäller såväl kabin- som markpersonal. Ni gör ett otroligt jobb och som jag skrev tidigare blir jag stolt varje gång jag ser ett SAS-plan.

Det blev kanske lite långt och jag hade egentligen tänkt skriva all text som en kommentar direkt i din blogg. Men har ingen större lust att registrera mig på expressens hemsida. Jag är väl gammalmodig på något vis.

Med förhoppning att vi möts någonstans i luften och med vänliga hälsningar

Magnus XXXX

Göteborg”

 

Jag har svarat på det också. Och jag undrade om jag fick publicera för mina kollegors skull som också behöver muntras upp just nu. Det fick jag.

Jag tar gärna emot uppmuntringsmejl:) De andra kan ni skicka till kundtjänst.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *