Vad gör jag med denna?

Tony beställde öl på en restaurang i Las vegas, och glaset fick man ta med sig hem som souvenir. ´

Redan på hotellrummet försökte jag slinka ner det i papperskorgen under några utlästa tidningar, men sonen hittade det och sa:

-Oj, vilket tur att jag hittade detta, det hade slängts av misstag.

Sen försökte jag få in det under en säng, veckla in det i överkastet samt få upp det på garderobens översida, men har man nu uppfostrat familjen att gå igenom allt inför avresa så man inte glömmer nåt får man ju skylla sig själv om de faktiskt gör som man säger. I slutet fick jag dock en del misstänksamma blickar när de hittade glaset på alla oväntade platser, men jag låtsades vara med i leken och låtsades inte om att jag gjorde allt för att slippa ta med det hem.

Det är svårare att få tillåtelse än förlåtelse, hade jag sagt “snälla, vi kan väl lämna det?” hade det blivit argumentation om fördelarna med att ha ett så fint ölglas som ingen annan i Sverige har (undrar varför?) medan hade vi glömt det hade det bara blivit ett kort konstaterande “vad synd” (yeah right, hurra).

Nå, ölglaset kom till Ramlösa, har absolut ingen naturlig plats någonstans, och NU är plötsligt alla i familjen överens om att det har gjort sitt. Ska det slängas i plaståtervinningen, eller vad?

Förresten.

Jag kom på nåt.

Min brors son körde exakt samma argumentation, också den familjen har ett ensamt fult ölglas i någon leksaksback. Det ensamma ölglaset kanske vill ha sällskap av ett likadant, så de har två? Och de kommer inte tacka nej, deras son kommer att bli överlycklig (lika lycklig som pappan blir olycklig åtminstone) över att vara ensam i Sverige med två fula plastölglas med frihetsgudinnan.

Om jag inte missminner mig fick vår son ett leksaks- trumset av min bror när han var riktigt liten. Den presenten uppskattades också bara av någon enstaka familjemedlem;)

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *