Vad händer bakom gardinen?

Igår var jag på seminarium, och jag tror min arbetsgivare nämndes en 5-6 gånger av de olika föreläsarna, som exempel.

Det är lite frustrerande att sitta på en föreläsning som behhandlar det ämne jag råkar veta mest om och konstatera att en del av det som sägs antingen 1) inte stämmer eller 2) är en halv sanning eller 3) är en mytbild om min arbetsplats.

En av föreläsarna igår pratade om vad som händer bakom skynket till exempel.

-Har ni funderat på vad flygvärdinnorna gör där bakom, sa han. De drar för skynket och så kan de vara där bakom i en halvtimme. Vet ni vad de gör? Man har forskat på det! Man har tittat in bakom gardinen, och det är där de snackar om passagerarerna ”har du sett idioten på 10A”.

Ursäkta? tänkte jag.

Sen skulle vi prata lite två och två om vad det nu var, och när ordet blev fritt nämnde jag att jag jobbade som flygvärdinna sen lång tid tillbaka och att jag absolut kunde avslöja den verkliga sanningen vad som hände bakom skynket om han ville, och publiken fnissade.

Hans medföreläsare höll handen för ögonen i en ”pinsam” gest, och kommenterade saken att ”Oj, ja det sitter alltid nån i publiken som…” men avslutade inte meningen.

Jo, det sitter alltid någon i publiken som.

Det är anledningen att OM man generaliserar, så bör man just generalisera. OM man pekar ut en speciell grupp som exempel, så bör man också veta vad man pratar om och ha skor på fötterna. Och har man det behöver man inte tycka det varken är pinsamt eller be om ursäkt, då vet man ju vad man pratar om.

Vad vi gör bakom gardinen?

Inte sjutton snackar vi om passagerarna. Då ska det vara väldigt exceptionellt fall. Eller somen information: 10A har berättat att han är flygrädd, 15 C vill inte bli väckt utan skippar middagen. Då kan man ta hänsyn till det.

Det är också vår personalmatsal, dessa två kvadratmeter. Ett par tuggor mellan första å andra gången kaffe, ett par mellan kaffet och insamlingen, typ.

Det är också stället vi är på mellan servicen, dvs våra passagerare hade inte uppskattat att vi stod bredvid dem i flera timmar och undrade ”Vill du ha nåt? Är du säker? En cola kanske? Säg bara till! Ska jag hämta en filt till dig?”

Att vara bra på service är att kunna känna av vad passageraren har för behov, och under mina 25 år i branschen har jag träffat passagerare med större och mindre behov av uppmärksamhet, men aldrig någon som har behovet av att jag sitter i vederbörandes knä en hel flygning.

Vi har också vanligt personalsnack, det som ni andra har i fikarummet, där bakom gardinen. Ibland samtalar vi om privata grejor som ingen annan bör höra, och det har hänt att passagerare klagat via brev senare att det hörts ut i kabinen och det är INTE bra. Men jag tycker det har blivit mycket bättre, för några år sen var attityden just till dessa samtal annorlunda, nu är alla mer OBS på att vissa ämnen inte lämpar sig att snacka om så att det kan spridas.

Gardinen är också ett skydd för att inte passagerarna ska se om piloterna lämnar cockpit för att gå på toa till exempel. Av säkerhetsskäl ärju dörren annars alltid stängd, men måste dom så måste dom.

Det är vad vi gör bakom gardinen. Han föreläsaren hade ju bara kunnat fråga? Bedriva forskning på ämnet? Ha!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *