Varför kommer man ihåg…

…vissa händelser i livet som egentligen är helt betydelselösa i det långa loppet, medan man lätt glömmer annat som borde haft större betydelse?

Jag bodde hos en amerikansk familj i Florida, 21 år gammal lekte livet och jag Upplevde med stort U varje dag jag befann mig där. Det var tusentals nya intryck och jag pluggade språk och instruerade aerobics och jobbade extra i en rambutik och träffade massor av nya vänner och punkt punkt punkt.

Ändå finns det en händelse som satt spår som jag inte fattar varför jag alls kommer ihåg.

Jean, mamman i familjen, skällde på mig vid ett tillfälle för att jag inte diskat en stekpanna. Hon var besviken.

Jag förstår henne utmärkt, hon hade all rätt att vara besviken, men varför kommer jag ihåg det så tydligt? Det är ju bara en liten vardaglig händelse bland alla andra, men känslan över hur jag skämdes för att ha gjort henne besviken kan jag uppleva när jag vill. De som var så snälla och lät mig bo där och låna deras bil, hur kunde jag alls göra henne besviken…

Amatörpsykologi är intressant, det är utvecklande.

Fast inte alltför ofta.

Då är då och nu är nu.

Och det är nu man vill vara sitt bästa jag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *