Vet inte ens om jag ska skriva det här

Jag har fortfarande vansinnigt ont i armbågen, trots Zon och Voltaren och värmeomslag och you name it. Vaknar på natten av smärtan, så idag tog jag mig till vårdcentralen för att checka läget. Läkaren skickade mig på röntgen så att inte nån liten benbit lossnat, och där i väntrummet satte jag mig snällt att vänta.

Väntrummet är indelat i små avdelningar som delas av höga rumsavdelare i trä, och i varje rumsdelare sitter det en balkonglåda med levande växter. Med ryggen mot en sådan slog jag mig ner i den  i stort sett enda lediga stolen. Innanför stod en soffa med en dam i, med handen inlindat i stort bandage. När de kallade på henne hade hon ingen direkt väg ut förutom mellan mig och vårt gemensamma bord, vilket gjorde att jag sköt stolen bakåt för att ge henne plats att komma fram.

Runt omkring mig spärrade folk upp ögonen och tittade bakom mig, på det sätt som gör att man VET att det kommer hända något, och när jag av nyfikenhet vände mig om för att se vad detta något kunde vara spärrades mina ögon upp exakt på samma sätt. Jag hörde mig också säga:

-Nääääj…

Jag hade gett rumsavdelaren en knuff med stolen så den tappade balansen och föll med ett brak med kruka och allt i golvet. Just då, efter den ljudliga braken som även fick de nyopererade patienterna i rummet bredvid att lyfta ögonlocken, tittar det ut en kille och säger:

-Anette Jernström!

-Ehhh, pep jag, jag kommer…

Böjde mig snabbt ner och skrapade ihop lite jord som nu låg utspridd över golvet och fick det tillbaka i krukan, lyfte upp krukan och viftade lite på händerna och följde med killen in i röntgenrummet.

-Den lyfte du ju bra, är det i armbågen du har ont, sa han.

-Ja, jo, jag har 40-årskris förstår du och tränar kampsport och…

-Lägg armen här!

Jag sa inget mer, jag bara log och försökte se blid ut.

Tackade så ödmjukt receptionsperonalen för hjälpen  med krukan innan jag gick, och tänkte att nästa gång någon som satt där på röntgen idag läser nån krönika med mitt namn i vår tidning, så säger de säkert:

-Jag vet vem hon är. Jag såg henne på akuten. Hon välte en kruka hon.

Själv ska jag skicka anmälningsblanketten till klumpeduns-klubben idag. Jag blir nog hedersmedlem direkt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *