Vi är här för att lära

Ibland händer saker som får oss att tänka ”det här har jag varit med om förr, varför hamnar jag alltid i såna här situationer?”

Och då ska man reflektera, är det något jag möjligen ska lära mig? Vill situationen säga mig något? Ska jag ändra beteende?

Jag ogillar gnällighet, och tycker alltid man ska försöka annat innan man tar till gnäll. Och nu för en liten tå´s skull är jag gnälligare än nånsin. Jag har legat på sjukhus många gånger i mitt liv, en gång med fara för mitt liv. Jag har råkat ut olyckor och haft smärta, men skillnaden har varit att det varit dåligt, men blivit bättre och bättre. Det har också ”gått att ta på” dvs inre blödning med stort infekterat operationsärr är ett ”lagligt” sätt att vara sjuk på.

En bruten lilltå är ingenting. Inte innan man haft det.

Det är bara lite bättre, och tån smärtar i varje steg jag tar. Det går inte att röra vid den, och det tar alldeles för lång tid. Jag har gett det tid, jag har följt order men jag antar att vad jag ska lära mig av det här är tålamod.

Tålamod.

Med en tå.

Du hör ju själv.

Det låter ju inte klokt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *