Vi behöver familjeterapi

Igår efter föredraget var det buggkurs. Jag var trött, Tony var trött, och när man är trött har man inte en stubin som är jättelång.

Mannen för i dansen, men om nu han har den uppgiften måste han göra det bra annars kan jag lika gärna göra det själv (säger martyren).

Igår tagen av lång dags arbete hade väl Tony chefat och delegerat hela dagen och var lite trött på det antar jag, för han visade inte bestämt åt vilket håll eller hur många snurrar jag skulle göra och då kör det ihop sig och då blev jag irriterad och suckade väl lite högt sådär. Den manlige dansläraren tittade på oss och undrade hur det gick. Jag undrade om det möjligen arrangerades familjterapi efter kursen. Dansläraren var nog inte säker på om jag skämtade eller menade allvar.

Efter en stunds snurrande kom också den kvinnliga dansläraren fram och undrade hur vi hade det, (jag tror den manlige hade sladdrat) och vi sa ”bra” och dansade på. Då böjde sig Tony fram och viskade i lärarinnans öra:

-Hon skärper sig nu när du tittar!

Jag undrade vad som gör mest ont, att slå honom med brödkavel eller stekjärn.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *