You´re my friend

Typ “alla” är ens kompisar på marknaden i Peking.

Vissa försäljare har man visserligen träffat många gånger och går helst till av anledningen att prut-proceduren kortas ner till minst hälften, eller undviker man det helt. De känner igen en, vet att vi kommer dit ofta och känner till priserna.

Enkelt, precis som här hemma.

Är det då något man inte handlar så ofta, till exempel bälten, och det står 20 bältesförsäljare bredvid varandra är det inte lika lätt att känna igen.

Det var just två bälten jag hade med mig denna gången för att laga, de hade gått sönder direkt, (pris och kvalitet har ett visst samband…) och jag stod och tittade efter försäljaren som sålt dem till mig.

En annan kom fram och undrade om jag ville handla.

-Nej tack, jag letar efter “en vän” sa jag.

-Jamen, det är jag! sa försäljaren.

-Njae, det tror jag inte sa jag.

-Jo, jag känner igen dej!!! sa hon.

-Ok, sa jag, var det här jag köpte mina bälten förra gången?

-Javisst! sa hon lika glatt.

-Bra, jag vill byta dem, sa jag, de har gått sönder…

Hon såg ganska snopen ut. Men jag höll ju bara med…! Så-hon lagade bältena snällt till mig, jag tyckte dock synd om henne och betalade henne för besväret. Men nästa gång någon letar efter “en vän” är det inte säkert att hon lika snabbt utnämner sig själv till det. Hon kanske frågar först om det gäller någon reklamation innan hon är så bergsäker.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *